ME&MY

2011-05-31
23:31:16

Vo kirurgi


Jag har börjat jobba. Det är helt fullsmockat av allt nytt i skallen på mig och jag ska ha varannan dag-och kvällspass denna vecka så jag kommer inte riktigt hinna landa här hemma och det ger obalans i mammahjärtat. Men familjen får stå ut och stötta mig nu för vad jag är stolt över mitt vik på sös! Jag kommer att lära mig så otroligt mycket i sommar, ja jag kommer att bli helt grym! Men jag förstår inte vart mitt latin försvann? I skolan kunde jag massor och nu kliar jag mig i huvudet för de mest simpla? Och jornal läsningen vi har är klurig och såklart jätte viktig att förstå sig på. Jag har skrivit långa rader med ord och förkortningar som jag försöker plugga in på bussen. Det härliga är att man vågar fråga om allt, alla är så snälla och behjälpliga och man behöver inte känna sig dum. Just nu är jag dock riktigt nervös för at fixa salarna själv som jag ska efter 2 veckors intro och går hela tiden och tänker "Klara jag detta, ska JAG göra det här och helvete vad har jag gett mig in på!?" Jag blir helt yr av vissa saker och ledsen för allas olika öden och åkommor osv. Det är väl så i början och  man måste komma in i sin yrkesroll, hitta en distans på någotvis och det kan jag sen förr, men det här är inte riktigt att likna med det jag gjort innan. Men jag är ju envis och skulle prompt ge mig på det som känns svårast, jajemen! Johanna i ett nötskal! Satt och lep av glädje och förfäran när jag signerat anställningsbeviset. Jag inser ju att jag redan lyckats med det jag ville, jag ville in på en avdelning, på ett större sjukhus. I äldreomsorgen eller som personlig assistent kunde jag lika väl skippat studierna för det skiljer så lite i lön ändå och här i Stockholm finns det alltid jobb. Men på sjukhus kliver du inte in utan utbildning och många söker. Men nu är jag där och jäklars vad bra det känns! Heja mig, jag fixar det här!

Men nu måste jag sova, ska upp 05:15 i morgon bitti, bläsch buh bajs,
men det är bara att vänja sig!    
Kommentarer:
2011-06-02 @ 16:32:12
#1: Madde

Är grymt imponerad att du fixat att utbilda dej trots småbarn!! Om jag ändå haft liiiite av den styrkan....men en vacker dag kanske =) Kram

2011-06-03 @ 01:06:18
#2: ullrika

Du är så jäkla grym Johanna!! Jag är grymt imponerad, och glad för din skull förstås!



KRAAMS!

2011-06-03 @ 17:21:32
#3: krickan

Jag blir alltid lika glad när jag hittar tillbaka till din blogg. Den är inspirerande och jag blir alltid på gott humör. Måste visa min karl så att han blir inspirerad att skaffa barn med mig snart! Vilken fin familj:) Krickan

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: