ME&MY

2012-01-18
22:00:23

Hon glömde kjolen!


Tessie, Josse med kjolen på och jag i måndags.

Josse gick till jobbet i bara strumpbyxor och blus i måndags. Vi har haft så roligt åt detta att jag kände att jag behövde dela med mig. Alltså hon arbetar i uniform så arbetsdagen var cool men dagishämtning och att böja sig fram/ner och klä på Thelma overallen var lite knepigt endast med dunjackan som skulle dölja. HAHAHA!
2012-01-18
21:06:40

Jag är ju faktiskt ung mamma eller?

Nej jag är tant! Vilken tur för mig att tanten är på tapeten nu så att jag får känna mig lite inne. Jag och en kompis till mig som också var ung när hon fick barn brukade alltid skoja och spela på det när vi var ute och festade på den tiden det begavs. Vi skålade och sa att nu tar vi tillbaka svunnen ungdom precis som alla fördomar sa. Vi kunde driva om oss själva och vår situation. Men egentligen tyckte jag att det var ganska tufft, eller svårt ska det heta på vuxet språk. För mig var det inte det svåra att vara förälder utan man kämpade hela tiden mot omgivningens synsätt. För att man var ung hade man minuspoäng och placerades i ett fack. Alltid när jag träffade nya människor så blev de först chockade över att jag hade barn (eftersom jag var så ung och rynkfri på den tiden), skulle oja ”det kunde jag aldrig tro bla bla” Sen, egenstatistiskt sett var följdfrågan alltid, 9 av 10:”Är du ihop med pappan?!” Alltså innan frågor som jag får nu när jag är ”gammal” har du tjejer eller killar, hur gammal osv..

När man är så ung som jag var när jag fick Junie så har man gått igenom en del och jag tror att efter som jag var så ung fastande jag lite i rollen och nu när stämpel är urtvättad har jag svårt att förlika mig med det!? Jag är inte tillräckligt ung längre. Jag är som alla andra föräldrar. Jag är en i gänget. ( inte riktigt med tanke på att jag kläckt 3 innan trettio, det får man höööra) Vilket jag alltid önskat och den respekten är rogivande och allt runt omkring föräldraskapet i sig nu egentligen. Man har vanan inne. Men att bli äldre känns kluvet. Jag har en jämngammal vän som fick förkläde och kökshandukar i födelsedagspresent när hon fyllde 26 och hon blev så glad! (Ja det var svenskt tenn men ändå)Jag tänkte direkt, köper någon jävel en kökshanduk till mig på min födelsedag så hänger jag mig i den! Men nu, tja inte helt fel alls. ”Snygg handduk hörru du, tack på riktig! ”Ska vi ses nästa vecka och sticka en ful halsduk tillsammans och ha det trevligt?!” Åmajgad! Men det är vad som hänt med mig. Massa saker händer med mig just nu. Jag genomgår en förvandling. Jag gör saker jag inte förut gjorde eller jag gjorde dem för att jag var tvungen, skillnaden idag är att jag vill. Jag orkar inte ens vina på en vardag längre, det säger ju allt! Jag gjorde det i måndags i och för sig, på ”tjejtisdagen” men kl. 23 var det definitivt över. Förr satt man kvar och slira tills man blev utslängd. Sen är jag manisk i mitt hushålle som Lotta på Bråkmakargatan kallar det. Jag fixar och donar och VILL det? Jag lyckas inte ens bli tillräckligt bitter för att starta en fight med Mario längre, för att jag vet våra roller och för att jag först nu insett att det är självvalt det mesta. För han gör det inte lika bra som mig och bra på andra saker, ni förstår. Men det har varit en lång process som ändå är helt oförklarligt nyss. Vad hände men min ungdom, mina pattar och min naivitet. Mitt smink? Alltså jag sminkar mig nästan aldrig och gör jag det får jag Mario efter mig direkt och barnen och kollerger ger komplimanger så man blir glad och tänker att man ska bättra sig. Men jag gillar det, alltså jag hade gärna sett yngre ut det förnekar jag aldrig och jag borde verkligen raka benen oftare, det är ett faktum. Men jag skulle inte med vilje vilja vara yngre i skallen även om vissa moment innebär regelrätta tantbrott och brodderi. Fanen, jag är i smeten nu, sen kommer gräddhyllan eller?

2012-01-13
08:00:00

Fredagen den 13

Jag har jobbat mina nätter nu och går på 10 dagars ledighet och så har jag det jämt, semester varje månad! Jag jobbar 75% natt på SÖS med rullande 3 veckors schema med 7 nätter utspritt på 2 och ledig 10 dagar innan det rullar på igen. As grymt! I julklapp fick jag biocheckar en almanacka och FAST TJÄNST av min chef...
Förstår ni nu varför jag kämpade på med allt även när Bella var pytte, för att komma hit! Som jag sagt till mig själv så många gånger, det är bara jag själv som bestämmer hur mitt liv ska se ut! Ni som följt min blogg vet ju hur vilsen och förvirrad jag varit vad det gäller jobb (och mycket annat också förståss). Haft svårt att hitta min plats. Jag har alltid varit på väg någon annan stans. Men just nu är jag där jag vill vara och tänker landa här. Det känns så skönt! Jag vill bo i mitt radhus, vara med min familj, äta korv och makaroner, glo på antikrundan, planera in saker i kalendern veckor i förväg, gå till lekparken, vattna pelagonierna, köpa teve bilagan..

Bara vara liksom.