ME&MY

2010-11-30
13:00:00

Så här ser jag ut på praktiken:

*tidsinställt inlägg.

Idag (läs igår) har jag tagit blodprov på en riktig människa, alltså ingen plast arm i skolan utan på riktigt. Skoja om jag var nervös!! Misslyckades på första försöket med butterfly, satte den rätt i kärlet men fifflade bort mig men lyckades strålande på andra med vanlig svart nål,(*klappklappklapp* heja Johaaaanna!). SÅ ballt hörre ni! Nu "miggar" jag mina patienter själv också, det betyder att man kollar andningsfrekvensen (antal andetag per minut) sutrationen (hur man syresätter sig i procent) temp och blodtryck. Det går jätte bra och förstår knappt att jag varit osäker med blodtrycksmätning innan, tror det beror på att skolans stetoskop är från sekelskiftet typ?! Jag älskar min praktik och min handledare är helt fantastisk, blir sorgsen när jag tänker på att jag bara är där på lånad tid. =(

När det händer läskiga och jobbiga situationer får jag jätte fin uppbackning från alla och vi går igenom händelseförlopp, reflekterar och ja, jag lipar lite också får jag ärligt erkänna, sen går vi tillbaka och jobbar vidare. Älskar!



2010-11-29
22:59:35

Någon har fyllt år här hemma!

Ni kan rutinerna vid det här laget, guldkopp och födelsedagståget fram!

Junie har en stor familj!

Tjejerna med sina bilkuddar, vi är på väg till restaurangen.
(Jag fick sitta 3 bord bort så att jag inte syntes och äta i min ensamhet)

Småbrudar äter Thai och fnittrar åt käleksparet som satt vid bordet
bredvid och kuckelimura.

Vid frukostbordet dagen efter. Tjejerna hade somnat tolv sa de
(vad vet jag, däckade tio över tio?!) men Mario höll ställningen från
v-rums soffan.Junie tyckte Millie var en pain in the ass, som skulle
vara med över allt men till kompisarnas förtjusning så hon vart lite
sotis. Jobbigt med charmerande småsyskon ibland!


Min äldsta dotter har nu blivit hela 8 år! Det är alltså 8 år sedan jag låg på förlossningen i Varberg och skrek som en stucken gris, men jag minns det som om det vore igår. Sköterskorna sa åt mig ”Johanna du får bara ta 3 inandningar av lustgasen” Då drog jag 6 snabba (så att de inte skulle hinna hindra mig) men djupa för att få tuppa av med flit, jag ville liksom inte vara med längre. Haha! Innan det blev så där as jobbigt snodde Junies pappa och min brorsa den ifrån mig och vek sig dubbla av skratt av effekten, fick slita den ifrån dem när det kom nya värkar. Sjuksyrran flirtade med brorsan och sa att hon skulle skicka en faktura till honom sen. När jag äntligen fick epudralen och livet lättade lite blev det fara om lillans så de kopplade de upp mig och rullade i väg oss till operation: 25 timmar och ett akutsnitt senare kom hon, kli(u)mpen, mi Bonita bambina på 4,4 kg! Denna klimp exploderade som en lyckobomb inom mig, den största jag känt, tappade andan fullständigt av den glädjesmällen! Min Junie, min förstfödda, min skatt!♥

2010-11-24
21:01:04

Om ni undrar varför här är så tyst?!



Har mina första dagar på praktiken. Är på en avdelning för akut kirurgi, det kan vara allt från blindtarmar till skallskador och knivsår, misshandel, trafikolyckor mm. Det finns även några elektiva med främst bröstcancer op. Det händer en hel del svårsmält och jag är för en gångs skull glad att man har en stunds resväg hem så man hinner lugna ner sig och landa lite innan man kliver innan för dörren här hemma. Jag går upp 5 och jobbar 7-15 denna vecka, igår somnade jag halv tio. Jag är helt slut i kroppen men framför allt i knoppen! Jag är ovan med allt som händer. Hoppas att jag vänjer mig, (vänjer sig gör man väl kanske aldrig men ni fattar vad jag menar) för nu är jag en duracellkanin på dagarna och zombiehäxa på kvällarna, mer än vanligt då alltså….