ME&MY

Jag får bassning över min dåliga uppdatering men ni ska veta att jag inte hinner värst mycket nu när jag är mitt uppe introt på jobbet. Jag har inte arbetat sen 2007. Hallå, förstå chocken!!Men jag älskar det, fan vad jag trivs! Har ju varit nervös och känt mig olustig över att lämna barnen, framför allt minstingen (första dagarna trodde jag att jag glömt henne på busshållplatsen) men jag bryr mig inte, alltså det är klart att jag bryr mig men när jag går utanför dörren så fokuserar jag på mig och mitt utan att tänka så mycket om vad de gör därhemma, dels för att skydda mig själv och avskärma men också för att jag längtat efter detta. Jag trivs med att få vara bara jag, inte mamma Johanna (mamma är man alltid såklart men ni fattar vad jag menar) Sen vill jag inte lägga mig i för mycket vad Mario gör, han ska få reda ut det själv, jag vill visa att han har mitt totala förtroende! Han har haft alla 3 flickorna själv nu en massa i långledigheten och hittat på roliga aktiviteter och fixat med allt. Jag tycker det här är det bästa som hänt oss på länge och jag känner hur jag växer i min yrkesroll och som mamma, för när jag är hemma har jag en helt annan närvaro än när jag är trött över att ha dem själv länge och mycket. Nu får jag ett annat utbyte, utmaningar och vuxenhäng, jag får stimulans!  Ni kanske tycker jag är en konstig ego morsa men då får det så vara för det här känns kul och jag erkänner att det till och med känns skönt att gå hemifrån, slippa ha det största ansvaret för barnen och bara hej´rå! Kul på jobbet och underbart väl hemma! Det blev en bra balans för mig, lagom mycket av allt. Sen förstår jag att jag är lyrisk i början för att det är så spännande och nytt allting men skit samma, nu är allt på topp och jag försöker leva och njuta i nuet! Hepp!