ME&MY

Jag har ju låst min blogg och det är skittråkigt men samtidigt skönt på något vis. Mario tycker det är så töntigt av mig och mitt prat om att skydda barnen från sociala medier bara är fånerier eftersom det är en naturlig del av vår och kommande generationer. Man ska "träna" sina barn och sig själv i hantering av det ist bla bla.. Men jag är kluven. Ibland vill jag låsa upp och bli "sedd" av alla och när vi flyttar kanske jag gör det utan att länka till mig via faccebook tex. Det var därför jag låste nämligen, för att grannar, föräldrar i skolan och tom Junies skolkompisar tydligen varit inne och läst. Det kändes obehagligt och utelämnande helt plötsligt?! Man är i en bloggsfär och får massa fin respons och glömmer ibland bort alla hundratals som läser i det tysta, som tror sig veta allt om en bara av att följa bloggen skulle jag tro och inte kan jag få ett skit tillbaka av det jag ger eftersom jag inte vet vilka de är. med er "bloggkompisar" är det ett ständigt utbyte medans resten bara får och får, för att jag frivilligt gett. Förstår du lite hur jag menar. Sen när jag lösenordsskyddade fick jag massor med fina mail av mina läsare, som valde att presentera sig och det var så oerhört smickrande och roligt att få tillbaka lite. Jag trodde ingen skulle bry sig men ack så fel jag hade!! =)